Det var inte speciellt sexigt men tämligen sexish på morgonen när jag sprang runt och gjorde ett bromsprov på nattvagnarna. Dessa drogs ut till Hagalund och ställdes av inne i hallen. Det hade tydligen skett flertalet "olyckor" söder om stockholm denna morgon så pendeltågskaoset fick en tidig start med försenad moi tillbaka till Cst som följd.
Tåget jag skulle föra mot Sundsvall rullade in på spår arton. Efter den sedvanliga cirkusen med städ och furnering lämnade vi Cst, en minut efter våran tilltänkta avgångstid pga kombon (för)sen och springande mamma-pappa-barnvagn / (för?)snäll avgångssignalerare.

Trots att driven var placerad längst bak slirades det en hel del. Att lamptablålampan för detta ändamål även var hälften så stark som övriga hjälpte inte alls i solskenet.
Strax efter Sunnäsbruk sitter det antagligen en varmgångsdetektor eftersom fjärren ringde strax innan infarten Vallvik med gissa-vad. Fjärroristen ville helst få stopp på mig inne på dubbelspårssträckan Vallvik ifall det blir ett stoppande utfall. knepigt logikproblem det där: Varm hjulaxel (kanske tjuvbroms) som måste kollas å det snaraste. Bromsar man hårt blir axeln ännu varmare och lagerboxen kan skära, med urspårning som följd (bland andra grejer). Hur göra..? SIFOlistan skvallrade någonting om dåliga batterier alt. kass laddkrets på manövervagnen för att ytterligare försvåra det snabba beslut som behövde göras. Jag bedömde behovet att få stopp på ekipaget så fort som möjligt som det viktigaste i denna stund (dt var ett sk. Högnivålarm vilket är rätt allvarligt) och klämde ned magneterna samtidigt som jag lade på en halvförsiktig broms med tågbromsen.
Hade kanske en tåglängd kvar till utfarten och växeln, tänkte att "det här går ju bra", lossade på broms och släppte på Mg:n för att få till en såsig avslutning på en initiellt ganska hård inbromsning. Då gör sig den kassa laddkretsen / det dåliga batteriet sig hört i och med att hytten plötsligen avaktiverar sig själv, se även kapitlet "allt blev plötsligt svart". Med nödbroms som följd.
    -Bfnaktaruta och blablaosv-     
säkerhetssystemen på dessa tåg är byggda "baklänges". Dvs. Allt måste fungera för att tåget ska gå att flytta. Om säkerhetsystemet i sig inte fungerar kommer ingenting annat heller att göra det eftersom allt är kopplat via just detta (fråga inte nån X40-fråga nu bara)
   -slut på denna blnaktarutan-    
Så fort tåget stod still åkte Mg-bromsarna upp vilket gjorde att batteriet återfick tillräcklig utspänning för att aktivera hytten igen. Jag fick en diger lista från fjärren med de axlar som hade varierande grad av just grader, de flesta rätt varma.

Ingen varmgång kunde dock konstateras, skivorna var precis smälta-snö-ljumma..?
Fick iordning tåget ånyo, begärde tillstånd att få återta resan mot Suc.
Resan fortsatte, det stannades i Söderhamn och Hudik. Efter Hudik finns det en urkopplingstavla, den ser ut som en sådär-glad gubbe och innebär att man ska ta ur sin huvudbrytare (aka. stänga av) innan passagen för att inte dra med sig spänning in på det urkopplade området. X2-damen vill inte pilla i brytaren efteråt och mitt emellan två nollsektionsknappstryck passar hon på att åter gå i nödbroms! Denna gång håller sig hytten aktiverad och tillåter mig häva både sken- och nödbroms innan bistrostädning no2 hade varit ett faktum.
Med en timmes försening ankom jag till sist Sundsvall och blev avlöst.

Hade några fler åtaganden (däribland ett där jag skulle hindra en X2:a att frysa fast) för att sedan släpa mig till hotellet och hotellrestaurangen för lite finmat med lingondricka FTW! (Sen att frun ringde om att det åter var strömavbrott hemma är en annan historia)