Innan jag gick i säng igår tränade jag på hotellgymmet som satan själv så jag skulle slippa ligga o snurra i sängen hela natten, för en gångs skull!

Det funkade, nu var jag alldeles för ledbruten för att orka snurra mycket, jag låg o stirrade mest istället..   

Samma två vagnar som gårdagen skulle köras till Sandviken och tillbaka, säjm drill - säjm näjm..

Det fanns nu friskt med lapp-mögel både här o där. Har glömt den där känslan när man omväxlande halkar och snubblar över hemliga strukturer under två decimeter pudersnö..

Båda enheterna verkar ha sovit gott så jag förbereder avfärden upp till plattformarna, får vänta på en Regina som vanligt..

Reser till Snv med mina ombordare, skämtar lite om våran Coradia. Prickar precist min stoppunkt så flest antal dörrar ryms på den alldeles för lilla plattformen!

När jag lämnar Snv går tåget i nödbroms och ATC begår seppo-ku! (finska varianten)

Denna gång är det inte bara att stänga av och köra (läs kap. "skaka galler" alt. "Sveriges största tågkatastrof") utan jag börjar med att försöka stirra ut lådjävlen en stund. Detta fungerar inte (?) utan jag behöver en ny strategi..   

Inte nog med detta, ett flertal andra system började kaskadkräkas plötsligt! Jag börjar med en batteriresett..

När allt är igång har jag nu inte längre någon kontakt med den bakre enheten. Gör ett utrop om tekniska problem och pratar lite med mina ombordare. Mina chanser att få äta frukost blir allt mindre, suck..

Går till bakre hytt på främre enheten, multar isär.. Som vanligt får jag inte loss på bromsen utan måste hoppa ned vid kopplet för att dra i handtaget för att sedan ändå inte få loss den.. suck.. Gör lite andra åtgärder och bromsen lossar. Kör ihop igen och tar mig till den bakre enheten för att starta upp den/kontrollera fallna dvärgbrytare. För att göra detta måste man virra runt lite planlöst och öppna märkliga, hemliga skåp. Denna gång gjordes detta under överinseende av mycket förstående och lugna resenärer.

Jag hittade några fel som gått sönder som jag o-pajade för att sedan ta mig tilbaka till hytten närmast Gävle för ett uppstartsförsök. Denna gång lirade allt riktigt otroligt bra och jag rullade iväg mot den röda signalen för att kolla vad ATC skulle tycka.

ATC avlider återigen på samma vis som tidigare, tåget nödbromsar. Jag vågar denna gång inte kvittera bromsen i ATC-panelen utan försöker även denna gång stirra ned den istället, med tidigare känt resultat.. Nu ringer jag driftstöd, får tillstånd att köra till Gävle utan ATC. Då kvitterar jag bromsen samtidigt som jag sträcker mig bak för att stänga av pipeländet.

Efter ett par samtal med ombordare och fjärren, rullar det nu tomma tåget mot Gävle i den svindlande hastigheten av åttio.Eftersom det är generalfel på en massa system (återigen) fungerar inte hastighetsmätaren!(?) Den viftar lite mellan hundra och hundratio så där drogat (även vid stillastående). Det lyser även en arg röd fyrkant därinånstans bara för att understryka hur sjuk den f.n är.. Tur att GPS:en har fungerande hastighetsvisning, ATC är ju avstängd!

I Gä möter jag upp den förare som skulle löst av mig och tillsammans åker vi ned till Maxim för lite omväxling.

Tur att det har snöat så enormt att man inte ser ens om det ligger en växel framför tåget!

Efter en hel del sopande och pulsande/snubblande/halkande så är den trasiga X40:n nu sist i tåget, med avstängd ATC. Vi får ett nytt tågnummer till Stockholm, som vi inte åker på. Än. Jag anser att en frukost är en viktig åtgärd innan avresan! Mitt i den ringer den andre föraren eftersom han låst sig ute från hytten och det är kallt. Jag tippar i mig återstoden av det jag hunnit få i mig och beger mig tillbaka till tåget. Strax därefter lämnar vi Gävle för den här gången och beger oss mot Cst.

--

Alla växlar mellen Marma och Salsta verkar ha dött och pappersfloden utökas med en hel del blanketter såväl som arbetstid. Väl framme i Cst och spår fyra hoppar min kollega av för att sätta sig på en X2:a mot Linköping (dit min X40 egentligen skulle ha gått).

Jag rullar iväg mot Hagalund istället. Väl i Bajset dör hastighetsmätaren och GPS:en.

men ATC:n har en egen hastighetsindkator som jag snabbt rattar fram.. mig lurar ni ikke! Ikke säger jag!

Chefen ringer och tycker att jag gjort tillräcklig skada för ett tag och erbjuder mig att vara ledig imorgon!(?)   

(nja, jag hade en s.k blankdag då, samtidigt som det är överskott på förare. Men det är roligare att skriva sådär)  

Nästa jobb? Tror det blir om några dagar och till västerås, faktiskt!(?)