Dagens Falunvarv börjar i bistrovagnen där jag gömmer mig för att vänta in ombordpersonalen. Det skulle bli två tämligen driftsäkra damer som stod för bepersoningen i vagnarna. Jag höll mig mest ur vägen för att inte förstöra något (i vanlig ordning). Är på vippen att lämna Cst sent pga det trevliga sällskapet.

Kaffebryggaren var inte klar så det blev inget kaffe, vafan!

Jagade en Uppsalapendel som jag hann i fatt strax innan Uppsala, med lite "0p" i ATC som följd. I Morgongåvatrakten håller jag på att köra på tre skogshuggare (eller nåt) som står och slöar på spåret, tror även att samtliga hade hörselkåpor eller liknande! Dom far ned i diket som höns ungefär ackompanjerat av min ilskna tyfon! Fan detta är andra dagen i rad jag nästan kör på nån lirare i reflexkläder nu, vafan!

I Sala får jag då äntligen mitt kaffe och jag är såå lycklig.

I Vikmanshyttan går tåget helt abrupt i nödbroms!?

Nån som leker med en vägbom/spårledning?

Kommer till Borlänge utan övrigt att nämna, i tid o allt! Sätter mig på en regina mot Falun.

I Rastlokalen stöter jag på den ombordaren som jag ska arbeta med till Stockholm, en förvirrad diskussion startar där han frågar nåt som jag missuppfattar/svarar på som han inte riktigt hör som jag upprepar som han blir tyst av? .. men kromosontoarullen var iallafall glad..

Börjar om, denna gång pratar jag lite högre och försöker få fattningsapparaten att hänga med lite bättre. Det är många av de lite äldre på detta jobbet som har fått hörselskador efter tio-tjugo år i skrammelvagnar.. check.

--

Tåget tillbaka är en coradia duplex, jag bestämmer mig för att endast använda den där farthållarratten för tågets framförande! Snacka om att nå bottenskiktet av arbetsinsats..

Vägen tillbaka kantas av en hög med olika tågmöten

I Morgongåva, i jämnhöjd med dom där trä-skallarna, trillar brytaren ur lite nervöst. Jag pillar i den lite sådär o-nervöst igen..

Väl i Uppsala ledsnar jag på att "ratta" in hastigheten och börjar köra tåget igen.

Känns alltid så spooky att blåsa tvåhundra förbi Rotebro, av nån konstig anledning..

Sen är dagen slut, efter ett varv ned i bajset där jag multade på ytterligare en brödrost..

Jag beger mig ut från våra rastlokaler för att lösa av föraren som strax ankommer något spår därnere med min Uppsalapendel. Klockan är nollfyra tjugo, gissa aktivitetsnivån på Centralstationen? "Något spår" innebär just nu att jag inte har en aning om vars tåget kommer befinna sig eftersom domdär info-displayerna inte kommit upp ännu efter rastlokalsrenoveringen samt att min hiss inte kommer ända upp klockan nu..

Det är sådär kusligt tyst, svart och öde. En råtta (en rattus, ingen människodito motsv..) väcks av att jag kliver ut i en sidokorridor till centralhallen, Han/hon skulle tydligen åt samma håll så vi slår följe och kilar vidare mot en lämplig trappa. Sade jag att det är tyst, svart o öde? Jag virrar runt och försöker öppna diverse nu låsta dörrar för att ta mig ned till spårområdet. Det hela känns som en såndär film och jag börjar förvänta mig att drak-ulla, alt äljens ska stå runt nästa hörn o skrämmas.

Till slut får jag ge upp mina försök att komma en våning ned och gör en omfattning höger med metkrok (för ullas skull) för att sedan gå runt en stund nere vid spåren för att lokalisera mitt tåg.

Detta Loktåg lämnas över av Spennare himself, med ett leende! Klockan är inte ens fem, hoppas jag såg sådär pigg ut..

Jag har grönt så jag rullar ut ur Cst efter mina kontroller är gjorda, inga stopp på vägen så jag ankommer Uppsala strax innan halv sex på morgonen. Rullar in på ett av dom där spretans nya spåren + plattform som dagen till ära var utrustad med stoppbock!

Det är lika dött här i Uppsala. Jag kollar om råttan följde med mig så jag kan få lite sällsis, om han/hon var det så gömmer han/hon sig nu i förstaklassvagnen och vägrar kliva av.. synd.

Resterande arbetsdag var ett virrvarr av stressade och dörryckande resenärer, balisfel som tydligen bara jag fick vid flera tillfällen på olika fordon och spårträngsel både här o där:

Angående detta ofog med att försöka kliva på/av i farten så gjorde jag en mängd högtalarutrop om varför det är förbjudet att göra det. Vid ett tillfälle när det var extra illa trampade jag till på tyfonen med effekten att de flesta på plattfomen snabbt satte händerna för öronen (istället för på det rörliga tåget)! Kanske inte världens bästa sätt att undvika en otäck personolycka men dock så effektivt. 

Jag lyckas lösa av Spennare ytterligare en gång, få flera mig-relaterade balisfel samt ännu fler nära-dörren -döden upplevelser innan jag tog mig hemåt..

Nattens facit blir det dubbla mot sist, faktiskt!! Vilket inte är så roligt för nån som står där klockan fyra. Jag, till exempel, när denna ekvation börjar med Totsömn = 4h..

Letade mig ned till gårdagens X2:a:

Som denna dag var piggare än mig, endast en extra resett behövdes för att hon skulle röra på sig. Fantastich!

Tror så här i efterhand att varken hon eller jag var riktigt vakna den första biten för till Nässjö kom vi utan så mycket som lite halka.. eller halkade gjorde det iofs som fan.. äh..

I flisby tjuter FISen bestört till för att meddela att vi tappat en vagn ganska precis mitt i tåget! Jag är rätt säker på att sånt inte ens kan hända i nån risig PIXAR-film så jag kvitterar och är glad men stannar så fort som jag bedömmer är möjligt för en analys/kontroll.

-en till såndär ruta-

Innebörden här av en "tappad vagn" är att vagnens dator av någon anledning ramlar ur databussen (Va! finns det en BUSSJÄVEL i tåget!?). När detta inträffar kan den tappade vagnens dörrars lägen, brandlarm,odyl. inte kontrolleras av hyttdatorn. Eftersom den situationen kan sluta illa så anses en tappad vagn som ett s.k stoppande fel.

-en till såndär ruta har tagit slut-

Eftersom jag inte är tappad bakom en vagn (nyligen) så stannar jag för den där felsökningen som jag mumlade om tidigare. Gör lite omaktiveringar och resettar, får saker att lira, snackar lite med fjärrar, ombordare, mig själv och olika högtalare ute i tåget. Rullar iväg igen. Problemet eskalerar lagom till stoppet i Tranås, här tar jag en livlina och ringer min kompis på driftstöd. Tydligen så är Jönköpings-elektriciteten inte lika nyttig som den i hufvudschtaden, därför har den schletnaste vagnen (ingen nämd men hosthostHOST2703HOSTkk..) fått svälta under natten och är rackarns sur o ovillig att "ta bussen" idag..

Rådet jag får är att stänga/låsa/spärra samtliga dörrar och även stänga av bromsen på den felande vagnen.

Bromsen, undrar ni?

-Ja, du frågade-

Om batterispänningen försvinner så slutar även slirskyddet att fungera (på bilar=ABS) med slutresultatet riktigt sköna fyrkantiga hjul!

-fler frågor?-

Får släppa förbi ett pendeltåg och lämnar Tns fyrtiofem minuter sen, med samtliga åtgärder gjorda. Dock fortsätter FISen att påpeka den tappade vagnen. FISen påpekar den tappade vagnen var tionde sekund. FISens påpekande är även något högljudande Förjävla migränhögt. FISen är just nu inte speciellt omtyckt av lokföraren, som för att slippa diverse hjärnskador (läs/se Felkvitteringsknappsformade hål pannan)

raskt applicerar sina formgjutna-filter-rejsröda och snordyra hörselproppar! Endast efter en svår uppförsbacke kan man riktigt njuta av mellanmjölk en nedförsbacke!  

Varje gång FISen piper till gäller det något allvarligt. Detta betyder att jag läser vad fisen skriver ut för att sedan kvittera ungefär sex gånger per minut samtidigt som jag kör tåget. När jag gjort detta en sisådär tiotusen åttahundra gånger börjar min personliga "4h" träda in och bromsa ned hjärnan (4h som fyra sömntimmar, ni som inte fattade) och jag lockar fram ombordaren med sånt där svart gegg i en cylindriskt formad papptratt.. Mhh..

På tal om "4h" så plongar denna kombination upp plötsligt i ATC, jag svarar genast med att kontrollera/kvittera FISen bromsa! När jag kommer runt en kurva står där tre-fyra banverksnissar och filurar mitt i spåret! Pga. tidigare hindervarning så ligger jag redan i fullbroms så jag sträcker mig mot Mg-bromsen samt kontrollerar/kvitterar FISen stampar ned på tyfonen! En av dom vinkar irriterat nån sorts "klar för tågets passage" medans dom som inte alls var klara slänger sig i diket, på ett mycket proffsigt och avslappnat sätt. Ringer fjärren om detta, något skakis. Då passar en signal framför mig på att kontrollera/kvittera FISen gå om i stopp plus att jag miss-kommer ihåg hur repeterbaliserna ligger i det här området med följden att ATC tar över min inbromsning med MG och alles.. Jag rapporterar klart till tågklareraren samtidigt som jag kontrollerar/kvitterar FISen lossar ut bromsen inför den nu gröna signalen och fortsätter färden..

I Söö, på bron, är ytterligare en signal i stopp och här är det halt! Jag ska inte stanna (egentligen) men får kontrollera/kvittera FISen slå på hejdarna ordentligt för att lyckas stanna utan ATChjälp.

När jag väl får kör ut ur Söö så börjar dörrarna att kontrollera/kvittera FISen spöka igen! Kompressorn har även börjat ledsna på att, ja göra det en kompressor gör antar jag.. Den klagade på lång gångtid iallafall. Eftersom dörrarna manövreras av tryckluft så antar jag att det gäller den avstängda vagnen återigen. Men o-stängda dörrar är ju ett stoppande fel och farligt, kom vi ju fram till, så jag fäller ut speglarna samt kontrollerar/kvitterar FISen bromsar ned ordentligt, kontaktar ombordarna för att få kontroll på denna situation!

Ingen dörr är öppen, ingen utvändig gul dörrlampa är tänd samt ombordarna har kontrollerat att ingen dörr så mycket som glappar det minsta. Check. Jag kontrollerar/kvitterar FISen fortsätter färden med nedsatt Sth vilket verkar fungera, nu förhåller sig dörrarna lugna.. Tiden forsar genom fingrarna dock och jag är inne i Cst på samma dygn som när jag lämnade Jö iallafall..

Sätter mig på tunnelbanan hem bara för att kontrollera/kvittera FISen bli sittande där en bra stund pga nån misshandel som kontrollerar/kvitterar FISen denna blogg säkert kommer skriva något om.. Ojoj vad jag kontrollerar/kvitterar FISen är slut-i-rutan när jag väl kommer kontrollera/kvittera FISen innanför min ytterdörr.. Men jag har kontrollerat/kvitterat FISen definitivt inte haft kontrollera/kvittera FISen tråkigt iallafall!! Ska nog kontrollera/kvittera FISen sova en stund..

Dagens matsedel hade som huvudrätt en körning till Jönköping med övernattning på porr-hotellet Savoy! Som förrätt fick jag mig ett varv på Uppsala med hämtning av tågsätt i Hagalund som tilltugg.. Dock var detta tilltugg dåligt anfrätt anrätt sandalett och jag fick ett par promenader extra för att återställa/göra rätt på div grejer som någon chickat ur på/glömt att göra.. Väl uppe vid Cst påpekar min ombordare att det minsann saknas en vagn! Jag tyckte väl att sifo-listan var lite märklig.. hmm..  nån hade även glömt att hänga på en förstaklassvagn (eller så är, till exempel, kanske samtliga av denna littera urtagna för renovering/service ..).

De båda loken var inte alls ledsna över att få dra åtta vagnar iställer för nio så jag blir generellt tidig generellt hela tiden, generellt.. Bortsett från utfarten Märsta då där ombordarna och jag (på ett tidskrävande och ganska generellt sätt) inser att avgångssignalen på ledande lok är paj på höger sida (han:skau han inta lägge ut blinken så jag kan klappa igen dörradjävlarne nangåung idaug, jag:ska han inte klappa igen dörrjävlarna så jag kan lägga ut nångång idag!) Jag ser till att inte glömma nåt i det norra loket när jag byter körände i U! Hmm..

Hemfärden går u.a Jag gillar det banverket gjort med den, nu före detta,signalhärvan, i Knivsta btw! Går numera schmooze att både bromsa in och accelerera där.   Tillåmed för mig!  

Sätter mig till (förar)bords för dagens huvudrätt: Jönköping! Kommer snabbt ikapp en massa sån där hängdrivande fukt som hjälper mig att bli åksjuk/slippa se mer än enochenhalv stolplängd! Vis av en annan arbetsdag gör jag min Dileva-koll som denna gång är prick-på! Skönt..

För att klargöra känslan av att köra tåg (i tåghastigheter) i tät dimma kan man (kanske) jämföra det med att köra bil i hundratjugo på en sjuttioväg som inte har vägbelysning! Det är nåt speciellt att köra i dimma, extra speciellt när dimman letar sig in i tunnlar odyl. Denna gång fick jag inte bevittna någon micro-inversion (eller vad man ska kalla det för när luftfuktigheten plötsligt fälls ut som tjock dimma framför en i en tidigare helt dimfri tunnel.) tyvärr.

I Nässjö var det nada aktivitet, de flesta gick nog av här..

Jag ankommer Jö utan större ado och växlar bort mot uppställningsspåret samt kopplar värme efter konstens flesta regler (ja, några måsta jag säkert följt iallafall). Begav mig mot porr-hotellet Savoy..

Du skulle se hur deras korridorer ser ut! (diskoteksvarning galore)

Känns lika märkligt som det känns skabbigt att be om att få sin grottlåda värmd nere i deras lyx-restaurang.

Klockan är ställd på fyra (som oftast)..

Dagens finvarv iklädde jag mig skjorta med slips i ett försök att få min X2-dam på fint humör och kanske undvika lite modul-migrän alt. korglutningsblåtiror. Tågsättet jag övertog från spår elva hade , dagen till ära, heltomt i felindikeringssystemet!

Föraren som jag avlöste hade haft ett styrfel från Östersund som han resettat, sedan hade hon fungerat utan en hicka..  

X2:orna verkar fungera lite grann som en riktigt ordentlig baksmälla, som jag försökte slingra mig ur att förklara för ombord-tjejen i förstaklassvagnen. När du väl kräkts ordentligt en gång så mår du ganska bra ett tag.. tills det är dags igen, det vill säga.. (nu ska jag inte vara sån, tågen har fått en uppruskning och går bra mycket bättre än förra vintern/våren)

Föraren jag avlöste hade även kört på tok för långt fram (stod ovanpå balisgruppen) så jag krypkörde plågsamt långsamt därifrån för att undvika ett passagerar-plus-väsk-skred.. som aldrig hände som tur var, hade varit ett rätt risigt sätt att börja sin arbetsdag.

I Björnkulla hickade min körkontroller till och gav upp. enligt FISen alltså. Jag körde i fem sekunder med den där roliga ranger-kontrollern tills FISen ångrade sig och höll med mig om att min ordinarie pilledutt minsann fungerade finfint! (inge fel på pilledutten här inte!)

I Flen hostade en vinkelgivare för korglutningen till och gav upp, vilket inte innebär nåt bortfall av funktionen eftersom det finns två likadana vinkelgivare i varje vagn.

I Katrineholm gav vinkelgivare nummer två upp andan, givetvis i samma vagn! Bistovagnen, sa du? Nej, faktiskt inte(?). Denna gång var det manövervagnen som inte ville böja sig. Dock är det där de flesta barnfamiljer brukar gömma sig så istället för muggar, plastmackor och ölburkar som flyger omkring så blir det upphostade köttbullar, leksaksbilar och riktigt pyttesmå skor..  Men eftersom jag fick min "Ej klar Ö-Hast" lampa tänd redan på rakspår (?) så hann jag sänka farten till icke-överskridande lagom till första kurvan för ett najs flygande-grejer-arga-föräldrar - undvikande.

Jag fick tag på min ombordare och instruerade henne i en KL-resett som skulle avnjutas när vi stannat i Skövde.

Det märkliga är att jag rullar in i Skövde två minuter innan min tidtabell säger att jag borde ha hunnit dit!? Med egenbestämd nedsatt hastighet!? Hmm.. lurt..  

Vi lämnar stationen två minuter efter tiden vi skulle avgått endast pga mitt toabesök, resetten gick ypperligt även fast obordaren tyckte det var lite läskigt när vagnen gungade till under uppstarten.

Rullar in i G ett flertal minuter tidig, gör klart tåget för avfärd åt avlösande förare och snubblar iväg på lite business..

--

Ett nyuppkommet växelfel i Töreboda/Moholm gör att det tåget som jag skulle köra tillbaka till Cst blir tjugo minuter försenat in till G, jag lämnar Götet med tolv minuters försening. Sedan blir jag serverad årets bästa Tour-de-force av samtliga huvudsignaler mellan Sävenäs och Alingsås försatta i antingen Rött eller grön-blink

Eller, mja.. ledsnar på att bromsa hela tiden och anpassar min hastighet tillräckligt exakt så jag precis får se ett par tre vita blink innan jag passerar, för att slippa dom där infernaliska "00" som sedan måste bli "oo" för att man ska kunna komma vidare (grönt är även skönt, så gott som alltid)

I Alingsås är jag tjugotvå minuter sen..

Snöandet sätter ordentlig fart, ett tag känns det precis som att sitta i den där gamla windows-skärmsläckaren "stjärnor" eller vad den nu hette..

Börjar bromsa lite tidigare (snö=möjlig is på skivorna) inför Skövde och märker genast att bromsarna tar dåligt! Jag får ingen slir-indikering så greppet är det ingen fara med, dock saktas det inte in i den takt som jag bedömmer behövlig för ett passagerarutbyte vid den så bekvämt placerade plattfomen som just råkar finnas invid spåret på Skövde station!(?) Ett kort magnetnedlägg för att få ordning på situationen är det som behövdes och jag lossar ut med den obligatoriska slirbromsavslutningen för ett finstopp c' est la sovvagn.

Plattformen fick en bromsrökssvepning av rang samt den där brända gåslever eftersmaken som alla gillar så mycket.

Ombordaren kom fram för att försäkra sig om att vi inte fått en ny koppelprydnad, med tanke på den mycket manliga inbromsningen..

--

Jag gör en ny retardationskontroll efter jag lämnat Sk som ger mig exakt rätt(och godkända) värden för fortsatt framfart med Sth och överskridande oförändrade.(?) Inget fel på bromsen, check!

strax efter infarten till Hallsberg slår en signal om i stopp och jag inleder en bromsning. Jag märker åter igen att bromskraften inte kommer stanna mig på denna sidan signalen och får även denna gång använda Mg-bromsen en kort bit för att justera farten(?) !

Hmm.. hastighet, tänker jag..

Det finns tre sätt att utläsa hastighet på en X2:a. Det enklaste är att använda hastighetsmätaren (ta-daa). Sätt nummer två är att mata in en hemlig kod i ATC för att få reda på den hastighet som ATC anser du färdas i. Nummer tre är via skyltsystemet(!) (?) Mobitech:en! Den har en inbyggd GPS som självmant ploppar upp nästa station så folk får en text-förvarning om avstigning. Den kan även fås att visa hastigheten. Jag testade detta och fick ett något överraskande resultat, kan man säga. Jag kände mig nu som en annan kjolförsedd ung herre..

Plötsligt greppade jag (tack DiLeva förresten) varför det blev så knepigt att få stopp och bromsade genast till den hastighet som jag räknade fram var den lagstadgade samt ringde till driftstödet för att felanmäla att denna X2:a gick alldeles på tok för bra! Det blev helt tyst i luren.. Jag fick upprepa mig en gång till fast denna gång lade jag till lite nyckelord som "felinställd" och "ATC" och "Hastighetsgivare" ..

--moral och inforuta börjar--  

Nu skämtar jag en del om detta, dock är det just såna här situationer som jag, så att säga, gör rätt för min lön! Sedan var det aldrig någon egentlig fara eftersom magnetskenbromsarna på en X2:a lägger till en enorm bromskraft utöver den goda bromskraft tåget måste ha för att kunna få köra i tvåhundra. Mg-bromsen räknas normalt inte ens med när man tar reda på vilken Sth tåget ska ha (Dock krävs en fungerande uppsättning Mg om du vill köra fortare än hundrasextio, såklart). En skröna om X2 är att den ska kunna hänga uppochned i sina skenor! Driven kommer dock ramla ned omedelbart förstås och bryta strömmen till batteriladdarna, sedan kommer batterierna bli tomma och dumpa ned resterande tåg i en ful hög..

--moral och inforuta slutar--  

Resterande resa spenderades att finjustera farthållaren till strax under min lagstadgade Sth, bara för att vara på den tråkiga sidan om riktigt säker! Bortsett från ett balisfel i flempan så blev inbromsningarna tämligen förutsägbara, ända fram till Cst som jag ankom med femton minuters försening.

Det jag däremot slapp göra denna fredag (13e) var att t.ex riva en kontaktledning. Det gjorde istället en annan X2:a i Gårdsjö som avgick precis efter mig!

Jaja, jag hinner juh inte med allt, heller!

Helg!!

X40-varv till Arboga, mörkt med snöblandat regn. Upplagt för en tämligen sisådär dag.. Jag skulle inte bli besviken få fel.. Väl i Arboga hade mina ombordare fått det roliga uppdraget att syna plattformen efter, hmm.. o-plattfomiga formigheter alt skräp/is/felparkerade fartgupp.. (?) Tydligen hade en person i sina bästa år modell feminin dragit på arslet där för en kort stund sedan och skyllt det hela på just felaktigheter i plattformen. Det är rätt märkligt eftersom just den plattformen är hyffsat nyrenoverad med nya fina vita streck osv. Jag vill minnas en annan person i sina bästa år modell feminin tant som först klagade på halka på en spårvagnsplattform (länge sedan) och sedan när det blev sandat gnällde på att det nu var för mycket traktion och att hon knappt kunde komma ur fläcken!

--

Vi hittade inget fel på den platta formen så vi slöade återstoden av "rasten" inskansad i brödrosten. Eftersom denna enhet hade cd-spelare så spisade jag musikalen Chess, till min något yngre ombordares förbluffelse.. Då tog jag fram ultravoxen 

Fick syna bakdelen på en X14 ingående vid Stockholm Södra eftersom jag var oförskämt tidig. Eftersom det antagligen finns fler signaler mellan Sst och Cst än hela sträckan Flb-Et så är man hela tiden innanför tonintervallet när man kör så tätt bakom ett annat tåg = sköna ATC-bromsar hela tiden som man kan häva direkt (till en början iallafall, sedan skärpte jag mig och började köra lite mer attraktivt aktivt..)

--

Dumpade det tåget och satte mig på nästa, en transport till Hgl av ett loktåg med bistrovagn och fullsketna bajstankar, mhh..

Götet imorgon, nån som e på?

Det mest fantastiska med denna arbetsdag var nog faktumet att loket jag körde till Uppsala hade en brunmålad kompressor!  

Fan det är Das Boot-grått OCH Rommel-brunt i samma utrymme, det!! Fantastisch! (smått uttråkad..)

Dagen tog sin början med en rundgång av ett Göteborgståg (loket alltså, inte hela tåget) samt efterföljande bevakning av densamma. Så ingen skulle komma och sno bromsen! Om ett loktåg står oövervakat i mer än en timme är risken att den beryktade (och hemliga) bromstjyyven varit där nämnligen.. Jag skyndade mig runt med loket bara för att.. få bli.. sittande i loket e en-o-en-halv timme!! Vafan! Uttråkad, sa jag ju! Fick inte lämna nån skrämma-bort-bromstjyyven - lapp heller, denna gång!

Gick genast till bistron för att prata med omborpersonalen samt dricka upp allt kaffe som han bryggat..

Uppsala, säger du? Här kommer en bild på ett sånt där gummihjulsfordon som brukar stå bredvid mitt spår o sura/ryka..

Det lyssnades på Front242, dom brukar fungera bäst vid höst/regn/rusk av nån anledning.

Tur att det fanns radio ombord..

Tror även att dom skruvat lite på Knivsta-signalerna. Nu slapp man att bli översköljd av "4H", "0H", "00H", "000" och andra driftsbromsande kombinationer.

Körde ned samma tågsätt till hagalund, taxi tillbaka till Cst för ytterligare en U-pendel ned till Hgl..

På Swedbank-Arena - byggarbetsplatsen intet nytt. Den ser ut som en makaber begravningsplats/igelkott med alla betongpålar, huga!

I skit-sugar-allén var det någon ny som jobbade, tror jag. Hon kedjerökte som attans men var (skit)snabb med tömningen, dock fick jag dra ett lok i stall så jag blev sen ändå..

Dags att vässa Arbogarna till morgondagen..  

Gav mig fan på att lyckas fästa nåt på väggarna hemma om det så skulle till lim, stöttor och hmm.. skruvdragare.. ja..

Denna gång använde jag metallborrar i skruvdragaren och tog upp små hål som jag sedan förstorade lite i taget tills pluggen precis fick plats, sedan KA-PANG in med skruvhelvetet!! Än så länge sitter det kvar iallafall, jävla skitväggar..

Har inte blivit mycket tåg-åkande eller bloggande pga för mycket ledighet och för krank dator.. men imorgon blir det nog lite Uppsala iallafall..