Det konstiga med detta Falunjobb var att vi inte fick någon bistrovagn med oss, dessutom blev varken fournerarna eller ombordarna informerade om detta med resultatet att alla cartsen åkte in i godsfinkan. Ombordpersonen som skulle sköta detta fick bygga nån sorts pallisad med carts i finkan därifrån hon(han, egentligen) nödtorftigt sålde mackor och kaffe ur termos på ett festival-aktigt sätt. Jag tänkte på detta när jag körde, ville inte höra talas om något cart-skred alt. termos-incident, så jag höll ned på hastigheten. Sen att loket hade candelaber-fomade hjulbanor och sjyssta glapp mellan flänsarna gjorde att jag knappt kunde accelerera alls..

[Järlebo, tror jag det var.. en av många tågmöten]

Men till Falun kom man, spenderade min rast i loket. Töntigt, jag vet..

På tillbakavägen trillar nån signal ur framför mig och ger mig en "vänta-stopp" när jag inte väntade mig en samt att jag missbedömer situationen precis sådär lagom mycket att när jag väl bromsar, är jag någon sekund från ett ATC-(rääjp)ingrepp. Det har precis börjat regna och mina skålade hjulbanor gör inbromsningen riktigt underhållande när hela tåget gör som en sån där larv som, ja det larver gör när dom förflyttar sig.. hmm..

Det var inte många meter till signalen när jag lossar ut bromsen med en hyfsad losstöt för att undvika den där cart-a-strofen som fortfarande hotar, ett par vagnar bak i godsfinkan..

Står vid den röda signalen en stund, ringer sen fjärren.. Denna huvudsignal är en av dom där som, på nåt magiskt sätt, är kopplad till telefonen och slår om efter ett antal tut i luren. Jag vet vad situationen handlar om men lägger inte på, efter minst tio ytterligare signaler svarar en fjärr-orrist och bekräftar min misstanke, men säger att signalen hängt sig..

[Snickarbo, regnet är på väg]

I Sala kommer en kille ombord som tydligen var för upptagen med att lyssna på musik för att kliva av i Uppsala med det mötande tåget, mer om det strax.

Fjärren ringer för att delge mig en "blankett tjugotvå" angående en balisgrupp som tydligen pajat vid kilometer sjuttiofyra i Brunnatrakten.

Mycket riktigt och till tonerna av Lenny Kravitz "Can we find a Reason" försätter ATC:n tåget i en balisfelsinitierad fullbroms som jag försöker häva så fort som säkerhetsmässigt möjligt för att återigen undvika cart-a-gos - undergång..

Infar(k)ten Uppsala gör jag ett utrop där jag tipsar alla som ska gå av där om vikten att verkligen gå av där man ska gå av, annars kommer man inte av. Ber dom även att använda en av våra dörrar i avstigningsögonblicket, för enkelhetens skull. Sedan ber jag dom kontrollera runt sätet där dom suttit så dom inte fortfarande råkar sitta kvar istället för att kliva av.. (?) Sen tackar jag alla inblandade och lyckönskar dom till det fina vädret som vi åtminstone hade haft tur med(det ösregnar).

---

På sätt och vis var det nog bra att det regnade, då slapp jag få ytterligare ett samtal från fjärren angående varmgång på just axlarna ett till fyra angående mitt missbruk av slirbromsen(för att överhuvud taget få någon framdrivning)

Tjugo-slirminuter sen till Cst, typ.. Varnade min avlösande förare om slirigheten samt om eventuell pendeltågslukt från maskinrummet..

Tog en plaskig promenad hem, våga vägra tunnelbanan, jippi! :D