Uppsalavarvet var väl inte så mycket att orda om bortsett från att förra föraren varken använt "hel ventilation" eller vindrutetorkarna alls vilket gav två stekheta lok med fastgrillat flugbajs.. mmhh.. dock snabbt ordnat.

Problemen började med Arbogavarvet och 3305 jag skulle ha. Datorskärmen växlade från detta:

Till detta:

.. Omstarter gjordes utan avhjälpning. DDU:n (som den kallas) är dock inte ett måste för att säkert kunna framföra fordonet, det finns en s.k lamp-panel dit alla viktiga systems status är hårddragna. Ergo: plåtstina var åff-lajn, jag gjorde mitt bästa för att försöka låta lika oberört lycklig som hon i mina utrop. Hon hoppade dock igång ibland ändå(såväl som jag) och vi pratade i munnen på varandra, till alla resenärer i den överfyllda tvåans stora förvirrade glädje.

När jag stannat i Flempan och öppnat dörrar samt min hyttdörr, vinglar det fram en ung man till tåget. Först ser det ut som om han ska kliva på, dock så ser han att jag observerar honom och avbryter påstigningen(?)

Han vinglar fram till mig och frågar, något sluddrigt, om pendeltågen till Södertälje. Jag ber honom  kolla med Stockholmståg angående var och när dessa tåg går. Jag får mitt irriterande "pling-plång" (dörrar stängda summer) och börjar rulla upp mot plattformssignalen och tioövervakningen (det är en växel strax efter plattformen, därför tillåter ATC mig en maxhastighet på under tio knyck förbi signalen).

X40:n har dålig vidvinkelsikt, därför ser jag den berusade unga mannen precis innan han klättrar ner på spåret framför tåget, som nu rullar mot honom..

Har tillräckligt med erfarenheter (1,2,3..) av liknande händelser och behöver nog inte gå in på hur jag reagerar just nu, kan säga att X40 har en elak tyfon och bra bromsar. Jag höll tyfonen intryckt ända tills personen kommit upp på pendelplattformen på andra sidan samt jag lämnat stationen, sedan gjorde jag ett utrop om saken för mina resenärer..

---

Samma tågindivid tillbaka från Arb en timme senare, samma fel på DDU dock annorlunda utrop gjorda av mig. Nu låtsades jag att vi satt i en båt och gjorde anspelningar på "kasta ankar", "strandhugg" och "lägga till".

I Grundbo stod en fyra-fem taggars älg ute på ett fält och tittade på mig när jag susade förbi, jag gav ett rådjur en mittbena samt en mindre infarkt när jag missade den med tre meter strax innan Läggesta.

Avslutar arbetsdagen, påbörjar FÖDELSEdagen med denna bild på Postterminalen, baj najt: